angsull.blogg.se

Saker man saknar med att jobba:

1. Dricka varmt kaffe. Hinna dricka upp kaffet över huvudtaget. Detsamma gäller maten. Det är sällan eller aldrig man får glädjen i att äta varm mat nu för tiden. Och äter man maten varm, så har man istället ett litet barn som sitter bredvid och gnäller/skriker/gråter/håller-på-att-dö-av-övergivenhet. Man kan också välja att äta mat när barnet sover, men det innebär oftast att det blir mat lagom till att man är cirka fyra sekunder ifrån att dö av svält.

2. Gå på toa i fred. Slippa stressbajsa eller stresskissa (och sedan känna fem minuter senare att man nog inte tömde blåsan riktigt).

3. Prata vuxenspråk. Alltså inget dadada, gagaga, mamama. Inga pruttljud. 

4. Träffa vuxna människor som pratar om annat än deras barns mat- och bajsvanor, sovrutiner eller favoritleksaker. För det är uteslutande det samtalsämnena på typ öppna förskolan handlar om (trots det är det fantastiskt skönt att fördriva lite tid där ibland...).

5. Få tänka. Använda hjärnan till annat än att hitta på nya sätt att underhålla en 10-månaders bebis, planera bebisens mat för dagen och fundera över om man verkligen kom ihåg att packa ner allt som kan tänkas behövas inför varje gång man lämnar huset.

6. Lönen. Say no more. 

Saker man inte saknar med att jobba:

1. Bli väckt av alarmet varje morgon, kasta i sig en tråkig frukost och köra 45 minuter till jobbet. 45 minuter då man verkligen vältrar sig i hur jobbigt det är att man har heeela arbetsdagen framför sig. (För att inte tala om när det dessutom är måndag morgon.) Som tur är går den här känslan över när man väl kommer fram.

2. Bristen på fritid. Alltså, shit, vad lite tid det känns som att man har över till resten av livet när man jobbar heltid. När ska man egentligen införa tre-dagars-helger?!

3. Vara tvungen att göra de där arbetsuppgifterna som man tycker är astråkiga. Även om jag i det stora hela tror att jag har ett av de roligaste jobben man kan ha, så finns det ju ändå alltid de där uppgifterna som måste göras, men som man gladeligen hade avstått halva lönen för att slippa göra. Jag tror faktiskt att alla jobb har dem. De där uppgifterna som man, varje gång, måste ge sig själv en mental spark där bak för att få dem gjorda. Ni vet vilka jag menar. 

4. Förberedelserna kvällen innan, inför morgondagens arbetsdag. Fixa matlåda, bre mackor, packa väskan... Suck. Jag döör, vad tråkigt!

5. Arbetskläderna. Alltså, det är verkligen inga vackra kläder man har på sig när man jobbar inom vården. Visst, det är ju för all del nice att knata runt i pyjamas hela dagarna, men jisses, vad osmickrande! Dessutom är ju kvaliteten sådan att man svettas kopiösa mängder på sommaren och fryser häcken av sig på vintern. Dessutom har man alltid så stört mycket grejer i fickorna att man måste gå och dra upp byxorna sjutton gånger i minuten för att de inte ska ramla av (det finns på riktigt ingen storlek som är riktigt lagom).

Sammanfattningsvis kan jag nog känna att det är fantastiskt att vara föräldraledig, men det kommer nog också att kännas rätt okej att börja jobba igen så småningom.

Är det någon som känner igen sig?