Alltså, vår unge har kommit in i en pruttfas. Eller, hon kom in i den för typ två månader sedan och har liksom inte tröttnat än. Hon ägnar mååånga stunder varje dag åt att göra pruttljud så saliven stänker om henne! Det är ju gulligt, det är det ju, men
hon har liksom ingen känsla för när det passar sig. Till exempel så passar det sig inte när hon har munnen full av mat. Och det passar sig inte heller när man är på kalas och någon håller ett rörande tal.
Man funderar ju emellanåt över hur länge hon kommer att hålla fast vid att detta är bästa underhållningen?
Jag antar att man får vara glad om hon iallafall hinner få nya intressen innan tonåren. Annars, sötaste lilla unge, kommer du nog få det lite motigt att hitta jämnbördiga vänner.
(Fast än så länge har du rätt, än så länge
är det roligt med pruttljud.)