Den stulna pedalen
Började hur bra som helst; jag kom i tid, kortet fungerade så jag kom in genom dörren, jag hittade ett tomt (-ish) skåp i omklädningsrummet, jag kom ihåg mina lösenord både för att komma in i datorn och för att komma in i journalsystemet
(!!!), jag hittade rätt kalender med dagens arbetsuppgifter, det fanns en ledig bil till mig och kaffet var färdigbryggt. Dagen kunde ju inte ha börjat bättre!
Problemet kom först när jag, i regn och halv storm, hade fyllt bilens baksäte med alla sju miljarder prylar man behöver ha med sig och jag placerade mig bakom ratten, redo att köra iväg och starta arbetsdagen. Eller, ja, starta hembesöken,
man har ju hunnit med en hel del arbete redan innan. Iallafall; jag sätter i nyckeln, ska placera fötterna i körläge och inser att det saknas en pedal. WTF?! "Trasig bil", "någon har snott ena pedalen", "men ååh!" och "Gud, vilken
konstig växelspak" hinner passera hjärnan innan jag inser att jag blivit tilldelad en automatare. Oh noo!
Jag som aldrig har kört en automatare. Har dock ett vagt minne av att jag har hört att R är back och D är framåt. *sliter eventuellt lite för hårt i växelspaken* Hur göör man?! *sliter ännu mer i växelspaken* Inget händer.
Får erkänna mig besegrad av skitbilen och återvända in för att se om jag kan skramla fram en vanlig hederlig gammal bil med manuell växellåda. Stöter dock på en kollega, som erbjuder mig assistans. "Hemligheten ligger i att man måste trampa ner
bromspedalen innan man växlar. Och glöm för fanken inte bort att det är en bromspedal och ingen frikoppling, för då smäller du huvudet i ratten och kommer tillbaka med hjärnskakning eller bruten näsa." Hejdå! Vink, vink.
Jag överlevde dagen. Ingen hjärnskakning eller bruten näsa denna gången! Men det var nära några gånger, det var det. Nästa gång håller jag minsann tummarna för en annan bil!