Första barnfria helgen
I helgen var vi i Köpenhamn. Bara jag och maken. Lilla L tillbringade helgen hos mormor och morfar. Det var första gången vi lämnade bort henne så länge, så det kändes superkonstigt. Eller, vi lämnade bort henne när vi hade vår bröllopsfest för vännerna i slutet på sommaren, men då var det bara lördag eftermiddag till söndag förmiddag och hon var bara en halvtimme bort. Denna gången lämnade vi henne hos mormor och morfar lördag förmiddag och hämtade inte upp henne igen förrän söndag kväll. Och vi var i ett annat land! Danmark, förvisso, men ändå..!
Den här Köpenhamnshelgen var en 35-årspresent till maken från mig och vi hade sett fram emot den massvis! Vi var supertaggade på en barnfri helg, bara han och jag. Strosa på Tivoli och Ströget, äta god mat i lugn och ro, dricka något gott, sova ostört, ta en lång sovmorgon och sedan njuta av en hotellfrukost utan barn. Bara bilresan kändes liksom lyxig, eftersom lilla L inte är speciellt förtjust i att åka bil längre. Och det var jätteskönt och kändes superlyxigt, men herreminje, så konstigt det kändes och vad man saknade ungen! Resan hem kändes eeevighetslång!
Det hade dock gått jättebra hos mormor och morfar! Lilla L hade lekt och sovit gott och ätit bra och haft det hur bra som helst! Såklart. Man veet ju att hon har det hur bra som helst där, men man kan ändå inte låta bli att oroa sig lite. Typ tänk om hon inte kan sova eller tänk om hon matvägrar eller tänk om hon tror att vi övergivit henne eller tänk om... Men det gick alltså kalas och mormor och morfar tar henne gärna igen. Och det är ju såklart skönt!
Fast nu får det nog dröja lite innan vi är utan henne igen... Vårt lilla hjärta.